nanana..
... and i so wish that i could feel good enough.
at least just for one day.
spelar ingen roll om jag får snälla kommentarer ,för så fort en dålig dyker upp
så väger det tusen gånger tyngre och det är det enda jag kan tänka på.
ibland behöver inte ens folk säga någonting, det räcker bara med att jag
tittar på mig själv, tänker på mig själv och känner att nej, jag är inte bra nog.
men jag vill inte känna så, inte varje dag, det är för jobbigt.
en del människor skiter i vad andra tycker, en del bara låtsas, medans andra är som mig
och ständigt tänker på vad andra tycker och tänker. kan inte gå ett steg i ett rum fullt med folk
utan att tänka på all skit som strömmar igenom deras huvuden kring mig.
vissa kanske bara är illusioner vissa sanna. jag vet ärligt talat inte.
men just då, så känns det som allting jag tror på.. är sant. and it feels no good at all.
jag vill bara kunna tränga bort alla onödiga ,negativa tankar, bara vara och känna att damn jag är faktiskt bra som jag är.
men jag vet inte hur man gör.
hur bygger man upp en självkänsla som en gång rasat? är det ens möjligt? eller var fallet för hårt. för hårt för att kunna ta sig upp ifrån igen. jag vet inte, jag vet ingenting. känns som att hoppet svalnar, som att jag inte orkar med längre.
visst finns det stunder man kan skratta ihop med kompisar, men i nästa stund ser jag mig själv i en spegel eller stöter på en massa människor och då försvinner leendet. åtminstone det på insidan.
tungt just nu.
svammel
aashhdiafjsokjghpkypdkhujpt
